Det här är då lilla Happy. Hon kom till oss 2001 och är dotter till Ida. Eftersom vi hade fastnat ordentligt i agilityfällan och Isac inte var jätterolig att träna och tävla med bestämdes det att jag skulle få en av valparna. Det blev Happy, den piggaste och mest högljudda valpen i kullen. Ända sen hon var 8 veckor har hon morrat väldigt mycket, t.ex. när hon är glad, arg, busig, trött o.s.v.
Happy är våran bebis som aldrig kommer växa upp, hon är fortfarande väldigt barnslig och leker ofta och gärna.

Hon är inte alls en tuff Dvärgschnauzer, iaf inte när det gäller nya hundar och människor. Vi köpte Happy på halvfoder men vi bestämde senare tillsammans med uppfödaren att Happy inte skulle ha några valpar, hon har inget att tillföra Dvärgschnauzer-aveln varken mentalt eller exteriört. Efter det steriliserade vi henne ganska snart, något jag absolut inte ångrar, Happy har blivit en mycket säkrare och lugnare hund sen dess.

Hon är en dröm att träna med, vill alltid vara till lags och gör sitt bästa oavsett vad det gäller. Det vi tränar mest är agility och lydnad, men vi har även provat på lite spår.