Om Johanna    Om Cecilia    Cissi i England    Varför Dvärgschnauzer?    Varför Staffordshire Bullterrier?    Varför Vorsteh?

Varför Staffordshire Bullterrier?

Varför blev det en Staffordshire Bullterrier hos oss? Inte en massa tråkig fakta, till att börja med, utan de tankar som jag hade innan vi fick hem lillgrisen, och varför det blev just en sån som han?

Det började med att jag funderade över vad för hund jag ville ha. Jag ville först ha en Faraohund. Samtidigt kände jag att det var fel tid i livet, jag ville kunna utvecklas långt med hunden inom agilityn, och kanske någon annan hundsport oxå, och då var en Faraon verkligen inte idealisk. Därför började jag fundera på något annat. Tittade runt lite, vet inte vilka raser jag gick igenom, men till slut hamnade jag på Staffen. Kände inte många men har alltid tyckt om typen av hund, och har sett två på tävlingar som verkligen tilltalar mig, på alla sätt och vis. Så då började jag läsa på lite mer. Att jag sedan bestämde mig berodde på några saker:

1) En ras med egna tankar men som är lite mer lättränad än dom andra terrierraserna. (påminde mig väldigt mycket om dvärgarna, och jag vill gärna ha en hund som är som Ida en gång till.=) )
2) Pigg och energisk (Japp, bra. Tycker om när det är lite fart på det hela!)
3) Gillar att träna, men kräver inte mängder med motion hela tiden. (Visst älskar att träna med hundarna, men jag varken har tid eller orkar göra det hela tiden...)
4) Mysiga hundar (Är det inte underbart att bli tvättad i hela ansiktet av en gigantisk tunga när man ligger i soffan??)
5) Framåt och älskar folk (Tycker inte mycket om fega hundar som är lite tillbakadragna, heller pang på än gömma sig bakom mattes ben, vi har en sån, det räcker... )
6) Hyggligt friska (Vill ha en hund där chansen att man får en frisk hund, bara man tittar på släkt, är stor. Känns som att det här är en sån ras.)

Det var det jag kom på nu. Det var de stora anledningarna till att det blev en Perrin och än så länge stämmer allt in på den lille pojken. Är rätt skönt med en hund som till och med är lite mindre envis än Ida, vilket han faktiskt är. Mindre envis alltså. Ger sig väldigt fort även om han inte riktigt vill. Trevligt. Kloklippning har aldrig varit så skönt innan.

Lite av min syn var det, här kommer lite fakta också, hämtad från Staffordshire Bullterrier klubben hemsida.  

Staffordshire Bull Terrier - Bakgrund, Standard och Karaktär

Staffordshire Bull Terrier är en hund som onekligen drar blickarna till sig.
"Fulsnygg" är en åsikt som ofta hörs om den.
De lustiga rosenöronen, det breda smilet och de oefterhärmliga rörelserna 
gör att man kommer på sig själv med att tänka:
Ar den här hunden vacker eller är den möjligen tvärtom ful?

Staffords har sina rötter i Black Country som ursprungligen är ett specifikt kolgruveområde,
men numera ett samlingsnamn för de väldiga gruv- och industriområdena  i och runt Birmingham,
Staffordshire och Midlands.
Dessa områden var oerhört tättbefolkade och barnrika och i sådana miljöer var det förstås
ett krav att hundarna var absolut pålitliga och då inte minst mot barn.
Inte för inte kallas de "The Nanny Dog" hemma i England.
Varje ansats till aggressivitet mot människor ledde till att hundarna togs bort helt enkelt. 

Staffordshire Bull Terrier är alltså avlad för tillgivenhet och vänlighet
och användningsområdet är sällskap och utställningar.
På senare år märks allt fler Staffords också i agility och lydnadssammanhang. 
Rasen som sådan finns inte före 1935 då Engelska Kennelklubben (KC) godkände namnet och standarden.
KC höll stamboken för inmönstring öppen till 1938
då 617 hundar registrerats under namnet Staffordshire Bull Terrier. 
1943 hade antalet vuxit till2.456, snabbt marscherat alltså!
Av dessa kom ett begränsat antal att få avgörande inflytande på aveln. 

Karaktär  (Av Håkan Axén & Catarina Ericson) 

Staffordshire Bull Terrier är en oerhört tillgiven och vänlig hund som finner sig väl tillrätta i alla miljöer.
Genom sin låga, breda profil skiljer den sig från de andra "bull"raserna och upplevs aldrig hotande 
och det översvallande kroppsspråket, där alla kroppsdelar deltar, avväpnar den mötande omedelbart.
Den är absolut pålitlig och även om ungarna slåss och leksakerna ryker i luften 
så är det under en Staffes värdighet att deltaga på annat sätt än att lägga sig i vägen.
När det gäller att kela och kramas är dom fullfjädrade 
och om man inte aktar sig blir man tvättad ordentligt av deras rejäla tunga! 
Det är inte svårt att förstå smeknamnet "Nanny Dog".
Hundarna är mycket nyfikna av sig och mycket lättlärda om än något envisa. 
Minnet är utmärkt och det som en gång är inlär sitter som berget. 
Ibland "tröttnar" dock en Staffe och man möts av en blick som fritt översatt betyder "släng dig i väggen".
Då gör man klokast i att sluta! 
Staffordshire Bull Terrier är fysiskt mycket starka och tåliga men man måste se upp med deras 
stora förmåga att inte visa smärta eller obehag. 
En Stafford har alltså lika ont som andra hundar men visar det inte på samma sätt.
Klokt är därför att ofta se över sin hund efter "småskavanker".
Sträng kyla klaras inte så bra för den korta pälsen sätter vissa gränser, 
likaså är kallt strilande höstregn inget favorit-väder.
Rasen har ingen specifik rassjukdom utan kan generellt sägas vara mycket frisk.
Tikarna, grunden i all uppfödning,är utmärkta mammor med alla naturliga instinkter kvar.
Sammanfattningsvis kan Staffords karaktäriseras som en särpräglad familjehund.

Rasstandard

Hemland: England

Bakgrund/ändamål :

I sitt hemland England har rasen en tämligen kort officiell historia, då den godkändes så sent som 1935. 
Inofficiellt är rasen mycket äldre. 
Det är dokumenterat att man redan i slutet av 1700-talet korsade den lätta bulldoggen med Old English Terrier och fick fram Bull and Terrier eller Bullterrier. 
(Dagens Bullterrier skapades ca 1850 då Bull and Terrier 
korsades med White English Terrier.) 
För att skilja dem, fick den ursprungliga rasen sedermera tillägget "Staffordshire" efter sin huvudsakliga hemvist). 
Avsikten med korsningen var att få fram en lättare och snabbare kamphund och som sådan användes den in på 1900-talet, då hundkamper förbjöds. 
Sedan förbudet har aveln, målmedvetet och framgångsrikt, 
inriktats på att dämpa kamplusten 
utan att rasen förlorat styrkan, modet och intelligensen.

Helhetsintryck:

Den moderna staffordshire bull terriern utmärks av stabilt lynne och tillgivenhet för människor i allmänhet och barn i synnerhet. I sin tidiga utveckling kan den ställa krav på sin ägare, men med god uppfostran och träning blir den en förstklassig hund inom många områden. 
Staffordshire bull terrier år en släthårig ras, 
som äger stor styrka i förhållande till sin storlek. 
Den skall vara utpräglat muskulös samt aktiv och spänstig.

Huvud:

Huvudet skall vara kort, djupt rätt igenom och skallen bred. 
Käkmusklerna skall vara tydliga och karakteristiska, tydligt stop, kort nosparti och svart nosspegel.

Ögon:

Ögonen skall vara runda, medelstora och riktade framåt. 
De skall helst vara mörka, men må harmoniera med pälsfärgen. Ögonlocksränderna skall vara svarta.

Öron:

Rosenöron 
(öronlappen tunn, öronbrosket mjukt fjädrande 
som gör att halva örat lyfts upp och 
viks framåt/utåt så att hörselgången syns) 
eller till hälften upprättstående, 
men inte stora eller tunga. 
Häng- eller ståndöron är absolut inte önskvärda.

Bett:

Läpparna skall vara torra och strama. 
Käkarna kraftiga och tänderna stora med perfekt, 
regelbundet och komplett saxbett.

Hals:

Muskulös och ganska kort. 
Rena linjer och gradvis bredare mot skuldrorna.

Kropp:

Kroppen skall vara kompakt med plan rygglinje, 
bred front och djup bröstkorg med väl välvda revben. 
Den skall vara muskulös och ha markerat ländparti.

Fram- och bakben:

Raka framben med kraftig benstomme, 
ganska brett ställda och med raka, starka handleder 
från vilka tassarna är något utåtvridna. 
Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda och armbågarna åtliggande. 
Bakbenen skall ha kraftigt utvecklad muskulatur, 
välvinklade knän och korta hasor. 
Bakbenen skall, bakifrån sett, vara parallella.

Tassar:

Tassarna skall vara kraftiga, slutna och av medelstorlek 
med väl utvecklade trampdynor. 
Klorna på enfärgade hundar skall vara svarta.

Svans:

Svansen skall vara medellång, lågt ansatt, avsmalnande till en spets och ganska lågt buren. 
Den får inte vara mycket böjd och 
kan liknas vid ett gammaldags pumphandtag.

Rörelser:

Rörelserna skall vara fria, kraftfulla och spänstiga 
och utföras utan ansträngning. 
Tassarna skall röras parallellt, 
sedda fram- och bakifrån och med kraftigt driv från bakbenen.

Päls:

Pälsen skall vara kort, slät och ligga tätt mot huden.

Färg:

Röd, gulbrun, vit, svart eller blå eller någon av dessa färger 
i kombination med vitt. Alla brindlenyanser, även i kombination med vitt. 
Svart med rödbrunt (black and tan) eller leverfärg är absolut inte önskvärt.

Mankhöjd:

Önskvärd mankhöjd 35-41 cm. 
Höjden skall vara i proportion till vikten.

Vikt:

Hanhund 13-17 kg.

Tik 11-15,5 kg.

Fel:

Varje avvikelse från standarden är fel 
och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, 
helhetsintryck och konstitution.

KC 1988

FCI 76b

SVENSKA KENNELKLUBBEN 1991-06-14 e. ä.

Info hämtad från: Staffordshire Bullterrier klubben hemsida www.ssbtk.nu